Imorgon är det dags för riktiga besöket på Xtravaganza. Och på måndag startar jag. I mitt huvud har jag en hemsk bild som motivation. En bild från oslo där två tappra karlar lyfter mig. Det är det värsta jag sett. Utan tvekan. Det är vidrigt. Så den bilden ska jag tänka på när det känns jobbigt och jag är sugen på godis eller mat. Bestämde precis med arne att om ett år när vi är på esc i tyskland så ska vi ta en likadan bild. En före och en efterbild. Det är väl ungefär då också som arnes rygg har återhämtat sig från årets bild. Jag hoppas ni hejjar på mig och motiverar mig när jag inte vill mer. För jag förväntar mig inte att det ska gå lätt förbi detta. Slit lär det bli. Och jag besitter världens sämsta självdiciplin.